.

Du får mitt att spegla mitt eget liv, tveka på min princip att aldrig ge någon min tillit. Mun mot mun gav hoppet om kärlek, ber på rutin att vi är och förblir. Du visade mig hopp när glöden slockna, du tog min hand när döden locka som mest. När varje andetag känns som det sista, när döden viskar ens namn så finns du där. Du bar mig bort från skuggornas dal tillbaka till livet och ger mig en anledning till att vara där jag är.

Jag har ingen större rädsla än att förlora dig, och det känns som att det är det jag gör.